Jag hör Pink som sjunger
”Pretty, pretty please, don’t you ever, ever feel, like you’re less than, fucking perfect”
och plötsligt börjar tårarna rinna. Varför ska det behöva vara så jobbigt att växa upp?
Varför ska man behöva må så dåligt att man tar fram ett rakblad och skär sig själv?

/ aftonbladet 2011-03-31

 

 

Feeling broken
Barely holding on
But there's just something so strong
Somewhere inside me
And I am down but I'll get up again
Don't count me out just yet

I've been brought down to my knees
And I've been pushed way past the point of breaking
But I can take it
I'll be back
Back on my feet
This is far from over
You haven't seen the last of me

Jaha, vad kan jag säga om filmen igår?
Eftersom det stod att det var en thriller action så hade jag väl förväntat mig lite mer - speciellt eftersom den var gjord av James Cameron. Märkte att den var ganska häftigt gjord efter att ögonen anpassat sig så det är jag väldigt nöjd med. Handlingen kunde väl ha varit lite bättre, med andra ord så var den väldigt förutsägbar och jag skulle nog mer ha kallat den en action drama. Hade jag sett den hemma så kan jag tänka mig att jag hade gråtit floder! Men den var ändå cool att se i 3D - trots att glasögonen är allt för stora för lilla mig så jag måste sitta och luta huvudet bakåt hela tiden. haha.

Den är klart sevärd men förvänta er inte att få sitta på nålar.

"I'm the one who want's to be with you
Deep inside, I hope you feel it to
Waited on the line of greens and blues
Just to be the next to be with you.."

Denna låten fick jag skickad till mig från en speciell person för många år
sedan - när vi var yngre och dummare - och den ger mig precis lika mycket
tröst ikväll som den gjorde då. Some things never change eventhough times do..

Ibland börjar jag påminnelse om hur mycket jag kan ta..

Recension

"Som ung fattig kvinna startar Gabrielle Chanel sin karriär i sekelskiftets Frankrike. Hennes kärleksaffärer och privatliv kommer att forma henne till en stark och determinerad affärskvinna med klockrent sinne för detaljer. Detta är Coco Chanels historia." (hämtat från cdon.com)

Jag fick låna denna filmen utav Henrietta och var väl ganska så skeptisk från början men bestämde mig tillslut att sen den nu när den legat så länge på puffen bredvid soffan. Men jag måste säga att jag blev positivt överraskad - den var super bra! Jätte romantisk, jätte sorglig och ingav ändå styrka. Jag längtar faktiskt till att se den som gick på bio förra (??) året.
Jag rekommenderar alla som inte sett den att se den - den visar kärleken till mode som en konst. Lovely.

Nu har jag precis kommit hem, eller hem typ. Sitter i M's datastol i en tom och öde lägenhet och jag dras mer och mer ut på lång promenad - trots att det är bland det läskigaste som finns att göra själv.. Saknad.

Kvällen har spenderats med Linn i "super sköna" biostolar, filmen blev Shutter Island och den var bland de bästa jag har sett faktiskt. Thriller / Drama med väldigt mycket psykos inblandat, en perfekt Maria film   =)

Baserad på Patient 67 av Dennis Lehane.

Handling
"It's 1954, and up-and-coming U.S. marshal Teddy Daniels is assigned to investigate the disappearance of a patient from Boston's Shutter Island Ashecliffe Hospital. He's been pushing for an assignment on the island for personal reasons, but before long he wonders whether he hasn't been brought there as part of a twisted plot by hospital doctors whose radical treatments range from unethical to illegal to downright sinister. Teddy's shrewd investigating skills soon provide a promising lead, but the hospital refuses him access to records he suspects would break the case wide open. As a hurricane cuts off communication with the mainland, more dangerous criminals "escape" in the confusion, and the puzzling, improbable clues multiply, Teddy begins to doubt everything - his memory, his partner, even his own sanity."

Jag ger den 4/5  för den satte sig hos mig, ingen film jag kommer glömma bort lätt.

(Har du inte redan sett den, spring och se den - värt varenda krona!)

Dagen började med film - The Ugly Truth - en verkligen sevärd film.

"Katherine Heigl och Gerard Butler spelar huvudrollerna i den här vilda och roliga kampen mellan kvinnligt och manligt. Abby (Heigl) är en framgångsrik tv-producent med höga krav när det gäller män. Mike (Butler) är stjärnan i hennes tv-program och vet att män bara är ute efter en enda sak. Abby är fast besluten att bevisa att hon kan lyckas i kärlek, så hon lyder Mikes råd under en lovande ny romans. De oväntade resultaten slår alla med häpnad."
(källa - cdon.se)

 

Jag verkligen älskade denna filmen, en härlig komedi som inte gick överstyr som jag tycker
de flesta nya filmer brukar göra. Sen gjorde kanske min lilla crush på Gerard Butler det hela lite bättre, enda sedan jag såg Fantomen på Operan så är han en klar favorit. Men hela sista halvtimmen satt jag och log så mycket att jag nu har kramp i käken   ^^
Har ni inte redan sett den så se den - jag ger den 3 tummar upp =)

Bye Bye ♥