Jag har en speciell blogg som jag har läst ett bra tag nu och aldrig någonsin tröttnat på utan vill bara läsa mer och mer. Hon som driver den heter Annie och är ett maskrosbarn som jag fått den stora ära att hämta kraft och inspiration av i jobbiga stunder. Hon ger inte upp trots allt hon varit med om.

Hon har precis börjat blogga på Drugsmart, vilket är väldgit häftigt, och hennes första inlägg satte sig rakt i hjärtat på mig. Läste och började gråta efter redan andra raden. Dikten som hon lagt upp gav mig, ännu en gång, styrka i denna väldigt nerbrytande situationen.