Jag var 12 år när jag för första gången träffade denna killen, vi gick på samma skola och kände samma människor  (till vissdel). Det sade verkligen klick direkt och vi träffades mer och mer men det tog flera år innan något riktigt hände. För att vara exakt så tog det nästan 6 år. Jag var lycklig och flög fram (det var som en drog), men när vi bråkade och var ovänner så föll jag långt ner. Ett väldigt stormigt och känslosamt förhållande som bara varade 1 år men ändå så är de lyckligaste minnerna från min barndom tillsammans med honom - ligga på berget på Långö mitt i natten & kolla på stjärnfall. Eller somna i ormbuskarna - hehe.

Han hjälpte bygga upp mig till den jag är idag men relationen mellan oss funkade inte ändå. Det var  fina år som jag alltid kommer tänka tillbaka på med glädje, men det var helt enkelt inte rätt. Endast rätt för stunden, han var min tonårs-kärlek och han var min första kärlek.