Vi har spenderat nästan hela dagen på sjukhuset -
kostade skjortan så nu blir det en tuff månad..

Mår inte jätte bra idag precis, tårarna bränner bakom ögonlocken och jag känner att jag blir besviken av minsta lilla och förstår inte varför. Det har blivit för mycket på för kort tid och jag är inte duktig på att vänta på att det ska reda ut sig - eller rättare sagt att andra ska få tummen ur röven och få saker gjorda. Jag hatar sånt, vill hantera saker själv. Vill bara sucka högt och hitta en lösning på all shit.